8 mars 2010 Jordbävningen!
hej bloggen.
Nu är jag äntligen hemma och stabil i min säng. Jag har sakanr att få bara känna mig fri och så lättnad. Att få se min pojkvän igen vara med otroligt skönt att ha den kännslan i magen att man är älskad av en person så otroligt mcket är så underbar. Jag önskar att jag inte vore där.
Den 27 februari.
De va en fin fredag hade inte märkt någonting. Jag hade varit med mina kusiner. sedan senare på kvällen så hade vi fixat en grillning för att samla alla släktningar och vänner för att ta farväl till oss. För vi skulle åka hem till sverige. Vi hade de gott med mat och dricka. Jag hade köpt en jordgubbs cider för att bjuda på något gott att drick såklart. De roliga var att jag började skruva påkorken och den flög upp i taket och alla blev helt tysta och bara skrattade åt mig och de jag hade gjort. Ingen brydde såg om vart orken var utan skrattade åt minen jag gjorde. Sedan satt vi och åt klart fotade och pratade. Husset var fyllt av glädje. Sedan runt 1 tiden började alla dra sig hemmåt. Och jag satt kvar och kollade min mobil hade fått ett sms av min pojkvän som fick mig att fundera jag gick efter ett tag och la mig.
När jag väl ligger i sängen så känner jag en konstig kännsla i magen jag kunde inte sova runt 3 tiden så var jag fortfarande vaken. Efter ett kort tag däreter hör jag mamma ropa; ungar spring ut det är jordbävning. Jag hoppar fort upp ur sängen och sedan kollar om min bror är vaken. Han ligger där kvar. Jag lyfter tag i hans arm och rycker hårt och ropar kom vi måste ut. Men han tror inte på mig och tror att jag menade att vi skulle iväg till flyget att de var morgon. jag rycker igen och skricker spring. Jag greppar tag i honom och springer ut. När vi väl står ute så vet jag inte vad som händer allt bara blinkar i olika färger på himmelen. Och bilen hopapr upp och ner hussen vajar och allt bara gunnar. Allt kändes så overkligt. Allt kändes som en dröm. En dröm man ville vackna upp ur. Jag vart rädd och jag visste inte vad jag skulle göra alla kännslorna bara sammlades. Och jag såg bort mot muren och såg den gunga fram och tillbaka och plötsligt rasar den. som tur var rasar den åt andra hållet än vad vi stod på. Tack gode gud. Sedan var de jätte konstiga ljud som kommer. Allting var bara hemskt. Efter ett tag blev allting bara svart. jag orkar inte skriva mycket mer förlåt ni som läser men jag mår inte så bra men om de är något får ni la skriva!
Nu är jag äntligen hemma och stabil i min säng. Jag har sakanr att få bara känna mig fri och så lättnad. Att få se min pojkvän igen vara med otroligt skönt att ha den kännslan i magen att man är älskad av en person så otroligt mcket är så underbar. Jag önskar att jag inte vore där.
Den 27 februari.
De va en fin fredag hade inte märkt någonting. Jag hade varit med mina kusiner. sedan senare på kvällen så hade vi fixat en grillning för att samla alla släktningar och vänner för att ta farväl till oss. För vi skulle åka hem till sverige. Vi hade de gott med mat och dricka. Jag hade köpt en jordgubbs cider för att bjuda på något gott att drick såklart. De roliga var att jag började skruva påkorken och den flög upp i taket och alla blev helt tysta och bara skrattade åt mig och de jag hade gjort. Ingen brydde såg om vart orken var utan skrattade åt minen jag gjorde. Sedan satt vi och åt klart fotade och pratade. Husset var fyllt av glädje. Sedan runt 1 tiden började alla dra sig hemmåt. Och jag satt kvar och kollade min mobil hade fått ett sms av min pojkvän som fick mig att fundera jag gick efter ett tag och la mig.
När jag väl ligger i sängen så känner jag en konstig kännsla i magen jag kunde inte sova runt 3 tiden så var jag fortfarande vaken. Efter ett kort tag däreter hör jag mamma ropa; ungar spring ut det är jordbävning. Jag hoppar fort upp ur sängen och sedan kollar om min bror är vaken. Han ligger där kvar. Jag lyfter tag i hans arm och rycker hårt och ropar kom vi måste ut. Men han tror inte på mig och tror att jag menade att vi skulle iväg till flyget att de var morgon. jag rycker igen och skricker spring. Jag greppar tag i honom och springer ut. När vi väl står ute så vet jag inte vad som händer allt bara blinkar i olika färger på himmelen. Och bilen hopapr upp och ner hussen vajar och allt bara gunnar. Allt kändes så overkligt. Allt kändes som en dröm. En dröm man ville vackna upp ur. Jag vart rädd och jag visste inte vad jag skulle göra alla kännslorna bara sammlades. Och jag såg bort mot muren och såg den gunga fram och tillbaka och plötsligt rasar den. som tur var rasar den åt andra hållet än vad vi stod på. Tack gode gud. Sedan var de jätte konstiga ljud som kommer. Allting var bara hemskt. Efter ett tag blev allting bara svart. jag orkar inte skriva mycket mer förlåt ni som läser men jag mår inte så bra men om de är något får ni la skriva!
Kommentarer
Postat av: Jocke
så underbart att du är hemma<333 och jätte fina bilder älskling, love you <33
Trackback