Lördag
Hur kan livet vara såhär orättvisst. Fattar inte någonting längre. Saker och ting blir bara värre för mig känner jag. Önskar att de som hända var ogjort. Mamma älskar dig finns här för dig och min familj med de vet ni. Och hoppas på allting att inget sådant händer oss. För vi älskar varandra. Och ingen familj ska behöva lida sådär. Mammas vän behövde inte de här. Förstår inte gud att de är orättvisst. Att de inte kan bli såhär. Hatar att vänta hatar de. Men såhär är tydligen livet. Men michaela vi kommer aldrig glömma dig, du kommer alltid finnas i våra hjärtan. Du var en fin själv en liten flicka som spred gjäldje och sorg. Men allas liv tar slut någon gång och ditt tog för snabbt slut. Men ingen glömmer en flicka som dig. Glöm aldrig det. Ingen! Vila i Frid.
Kommentarer
Trackback
